En mycket intressant företeelse i Republikens 13-åriga historia har varit – och är, det nära och konstruktiva samarbetet som den ideella föreningen haft med Vägverket i Värmland och även med Vägverket Västra Regionen Göteborg.
Som en röd tråd i Republikens ideella arbete i Klarälvdalen går ”vägfrågorna”, 62:an och även den mindre vägen på västra sidan älven, väg 957. Det är lätt att förstå att dessa vägar är av största betydelse för alla som lever och verkar i norra Klarälvdalen och fram för allt för de företag som är beroende av biltransporter är vägen en överlevnadsfråga.
De första påtagliga initiativen togs redan 1993, då några ministrar uppvaktade Vägverket med krav på bättre underhåll av vägarna och beslut om större nödvändiga ombyggnader. Det var Viviann Gerdin Myndighetserska och initiativtagare, Utrikesminister tillika Visa president Doris Sundholm och Bertil Jonasson, Jordbruks- och Skogsminister som med all sin pondus och kunskap från första stund skapade ett stort och genuint förtroende som skulle komma att vara mycket givande för framtiden.
Initiativet kom att tas på fullt allvar av Vägverket och följdes av den första ”väginspektionen” i början av 1994 och då med representanter från Vägverket i Karlstad och några ministrar från Republiken Klarälvdal’n, Bertil Jonasson, Chefsideologen Gunnar Lindberg och presidenten Petter i Boa (Peter Larsson).
Under alla år som vi samverkat har Vägverket sällan haft pengar för att kunna ta i tu med ombyggnader av vägar i de delar av länet som kallas ”avfolkningsbygder” och inte heller nu fanns några medel för varken reparationer eller ombyggnader och detta föranledde en dialog med Vägverket i Värmland och Republiken Klarälvdal’n där det bestämdes att man skulle kunna uppvakta de högsta cheferna i Vägverket i Borlänge tillsammans för att få större effekt.
Sommaren 1994 fick Republikens vägkommitté, presidenten Petter i Boa, Bertil Jonasson och Gunnar Lindberg, med representanter från Vägverket i Karlstad möjlighet att träffa ledningen för Vägverket i Borlänge. Enligt de rapporter som ”Hemlighuset” fick ta del av, så kom detta möte att uppmärksammas på alla sätt och vis, både med humor och seriositet. Resultatet som kom ut av de första uppvaktningarna blev att man behövde mer detaljerade förslag på åtgärder på Vägverket regionalt för att kunna påverka de långsiktiga planerna och kunna äska medel för alla de åtgärder som var nödvändiga.
Under 1994 påbörjades inspektionsresorna på vägarna i norra Klarälvdalen, då och som nu med representanter från Vägverket Karlstad och Vägministern Anders Skog ofta i sällskap med någon mer minister från Republiken. Dessa resor har allt sedan den första inspektionen skett regelbundet varje år och alla känner att de har effekt på de långsiktiga insatserna som Vägverket gör, om än det sällan blir till belåtenhet för alla medborgare i dalen. Att sen Vägverket och Statens processer och rutiner för att få tillgång till kapital som skall användas till vägarbeten tar tid, det har vi idag stor kunskap om och vårt sätt att hantera detta är – ”att inte gnälla och klaga” – utan fortsätta vårt engagemang för vägfrågorna på ett konkret sätt, att stötta Vägverket i Värmland på de sätt vi kan, ex.vis att göra inspektionsresorna trevliga, minnesvärda och givande.
Det centrala i samarbetet mellan Republiken (människorna i Klarälvdalen) och Vägverket är att informationen om korta och långsiktiga planer som Vägverket har också når ut till alla som är beroende av vägarna i dalen.
Vägminister Anders Skog har allt sedan 1994 varit den mest drivande i vägfrågorna, efter det att Viviann Gerdin tog steget till Riksdagen. Anders som till yrket är busschaufför och regel- bundet trafikerar Klarälvdalens vägar, har på ett naturligt sätt blivit ”Vägverkets rapportkarl”, han vet och har kontakt med andra yrkeschaufförer om hur vägstandarden är och han kan snabbt komma i kontakt med Vägverket i Karlstad.
Genom kontakterna med politiker i kommunerna i Klarälvdalen, yrkeschaufförer, bransch-förbund och Vägverket ordnade Anders Skog en mycket skumpig och uppmärksammad bussresa på 62:an upp till Branäs / Ransby. Med på bussen på den spektakulära resan fans reportrar för tidningar och TV som väl kunde beskriva i ord och bild de välbehövliga insatser som behövdes för 62:an.
Ett uppmärksammat exempel på hur illa transporterna kunde drabba handlarna var, då presidenten Petter i Boa visade upp kakburkar som hade kommit till hans affär i Höljes på lastpallar, de sönderskakade kakorna som visades upp var ett påtagligt bevis på väg 62:s beskaffenhet.
Yrkesförarna i dalen hade för detta tillfälle räknat fram hur stora extrakostnader i slitage och drivmedel som de dåliga vägarna orsakade dem och det var inte småsummor.
Sammanfattningen av denna guidade bussresa var, att fånga de valda Riksdagsdelegaternas uppmärksamhet på att de skulle verka för vägfrågorna Klarälvdalen, samt att alla som är beroende av vägarna kunde tillsammans ger en verklig bild på vägsituationen.
Det som var påtagligt för denna manifestation och aktion var att allt genomfördes i en trevlig och bra atmosfär, alla hade fått något positivt ut av dagen.
Tilläggas kan att ett ministerbesök under 1999 fick än mer publicitet med Rosengren som chaufför i en timmerbil och en lång följetong på detta.
Ett exempel på att det mesta går att göra – och att det inte behöver kosta en förmögenhet, är Anders Skogs idoga arbete för att få fram medel och möjligheter för väg 957 och hjälpa den väggrupp som bildats av ortsbor efter vägen, för att dika, förstärka och siktröja.
Tillsammans med Torsby kommun bidrog Republiken ekonomiskt för att få igång arbetet, man fick låna maskiner av kommunen, man siktröjde och fick bidrag genom att sälja virket och det hela blev ett gemensamhetsprojekt som samlade människorna, gav motivation och visade att ”det går om man bestämmer sig för att ta tag i saker och ting”.
Efter hand kom också vägarbeten på 62:an igång, med förstärkningsarbete och även flera avsnitt med ombyggnader, ett resultat som talar sitt tydliga språk. I dag kan man konstatera att de avsnitt av 62:an som inte är åtgärdade är få och Klarälvdalens väg upp till Branäs börjar bli riktigt bra, några få sträckor kvarstår, men förbättringen är märkbar.
I Vägverkets strävan att finna ekonomiska lösningar på sina åtaganden, har Republiken Klarälvdal’n vid flera tillfällen erbjudit sig att ta över problemen och göra om dom till möjligheter i en anda av ”stôllitt allvar”.
Det mest påtagliga exemplet på detta var då både kommuner och Vägverket konstaterade att ”Rastplatser var dyra att driva” och i synnerhet i norra Värmland. Detta fick oss att vända på frågan: ”Hur tjänar man pengar på en Rastplats”?
Några ”eldsjälar” i Fastnäs med Försvarsminister Lennart Norén i spetsen gjorde en rund- frågning hos kommuner och Vägverket om möjligheten att bygga en Rastplats vid bron över älven vid Fastnäs och döm om allas förvåning, ingen hade något emot en Rastplats i Fastnäs.
Troligen var nog tankegångarna hos berörda myndigheter den att ”ska dessa personer bygga en rastplats och tro att det inte kostar en massa pengar att driva den sen”!?
Mark arrenderades, bidrag för byggnationen söktes hos kommunerna och Vägverket gav klartecken, totalt kostade bygget c:a 20.000:- + massor av ideellt arbete naturligtvis.
En minnestavla över flottningens historia restes och reklam sattes upp, fina bord och bänkar, infart med en grusad parkering och ett underbart läge bäddade för succé.
Man ordnade med soptunnor till att börja med, men kom snabbt fram till att det skulle man inte ha, för det blev mer sopor runt kring tunnorna än i dom. Soptunnorna togs bort och resultatet för besökare under 2 månader blev en halv Konsum-kasse.
Det som visade att ”eldsjälarna” hade rätt inställning var, att för första säsongen blev det ekonomiska resultatet från reklamen + 14.000:- - vilket vi stolta meddelade Vägverket och följdfrågan till dom var: ”Kan vi arrendera alla rastplatser efter 62:an”? Vår fråga var mer av skämtkaraktär och utvecklades inte till mera. Trots allt är detta exempel tänkvärt och bra.
Under 2003 fick Republiken uppdraget av Vägverket att stå för mat och underhållning vid invigningen av den nya bron över Klarälven i Ekshärad, med deltagande av bl.a. Prins Carl-Philip och en hel busslast med dignitärer från olika håll.
Republikens Vägministerium och de goda kontakterna med Vägverket och kommunerna har under 2004 utvecklats än mer, då man tillsammans ”klurade ihop en idé” om att bjuda in Riksdagsfolk från olika partier och utskott, för en upplevelseresa genom Klarälvdalen, till Höljes, med olika aktiviteter under vägen och social samvaro, för att ”som grädde på moset” få uppleva Rally-Cross EM i Höljes, detta helt otroliga evenemang med mer än 20.000 människor på plats under 3 dagar. Att detta initiativ blev lyckat och uppskattat vittnade ett 25-tal deltagare om och under 2005 kommer evenemanget att upprepas och troligen blir det ännu fler som ansluter sig ”enligt säkra källor”.
Den okonventionella form som den ideella föreningen Republiken Klarälvdal’n företräder och det engagemang som finns i föreningen, har rönt stor uppskattning och uppmärksamhet inte bara i Värmland utan över stora delar av Sverige, där bl.a. olika ministrar så fort de får tillfälle sprider budskapet: ”På stôllitt allvar”, den geniala arbetsform som grundaren f.d. prosten Gunnar Lindberg, troligen utan full insikt, skapade.
Att ha roligt, vara inspirerad och samtidigt vara kreativ och jobba seriöst på fullt allvar.
”Vilken väg som man skall gå, borde var och en förstå, 62:an är den enda väg som upp till Höljes går.!”
Vid pennan: Omvärldsminister Gunnar Hjerdt Bengtsson