Historien om Nygård är en nästan osannolik berättelse om hur visioner, kreativitet, goda relationer, ideellt arbete och uthållighet samverkar för att skapa liv, lust och arbetstillfällen. Det började i september 1996 på ett närmast magiskt sätt ...
Vad gör vi nu?
Gunnar och jag blev involverade i en seminariedag som skulle avhållas på Nygårdsskolan, en anrik anläggning som sedan 1920 varit en mycket aktad lanthushållsskola där unga kvinnor lärde sig matlagning, odling, djurhållning, hantverk – ja, allt en duktig husmor borde kunna för att sköta en gård på bästa sätt. Fram till 60-talet ägdes och drevs skolan av Uddeholmsbolaget, därefter tog Landstinget över verksamheten och bedrev olika typer av utbildningar med anknytning till storhushåll.
|
Nu skulle vi anordna en inspirationsdag kring övergången från industrisamhället till modernare tider. Utmärkande för ett sådant skifte är bland annat vilsenheten inför nya förutsättningar och den arbetslöshet som uppstår när vi kan producera mer än förut med färre människor. Rubriken satte vi till ”Vad gör vi nu?” för att markera att det inte finns några färdiga svar. Symbolen blev två motställda frågetecken som bildade en idélampa och på så sätt antydde vi att vägen ur den inlärda hjälplösheten går via nyfikenhet och kreativitet. |
Vi som arrangerade den här kraftsamlingen var Arbetsförmedlingen, Hagfors Näringslivsstiftelse, Landstinget, Länsstyrelsen, Republiken Klarälvdal’n och Utbildningskooperativet NOVAtion.
Det kom ungefär 250 personer som vandrade runt och tog del av tankar och övningar, en inspirerande och ovanlig dag för Nygård som de senaste åren haft problem med att fylla lokalerna med kurser och verksamheter. Allt fungerade som det skulle, människor utsattes för intryck och frågeställningar och seminariedagen var en stor framgång.
På eftermiddagen kom Ulla Gustafson, då anställd på Länsstyrelsen och med ett förflutet på Nygårdsskolan, och meddelade med uppspärrade ögon: ”Har ni hört på nyheterna i eftermiddag?” – Nej, det hade vi inte, vad var det som var så intressant? – ”Landstingsstyrelsen har just beslutat att lägga ned Nygårdsskolan! Det är förfärligt!” Visst var det så, men man kan samtidigt konstatera att Landstinget höll sig till ämnet för dagen ...
Ullas upprördhet var inte att ta miste på, även om beskedet inte var helt oväntat eftersom ämnet varit på tapeten några år tidigare. Ekshäringarna hade då protesterat mot avvecklingshotet och verksamheten gavs ännu en chans. Det som slog oss var den osannolika tidpunkten: Enda gången som Gunnar och jag var där så lade de ned verksamheten!
Nyheten präglade naturligtvis resten av dagen och när Ulla hade hämtat sig något så när började hon leta lösningar och en av dem var både smickrande och hisnande: ”Kan inte Republiken ta över anläggningen och göra något bra av den?”
Vi tackade för förtroendet, men avböjde vänligt och bestämt eftersom detta inte var vårt sätt att arbeta. Stôllitt allvar i all ära, men Republiken Klarälvdal’n är en förening som ställer till det än här och än där utan finansiella eller materiella resurser, allra minst tänkte vi investera i en fastighet som kostar en miljon kronor om året bara att äga!
Det måste gå att göra något av Nygård
Så dagen avslutades och vi gick hem. Men hur det än var så dröjde tankarna kvar på Nygård. Det var allt ett fint ställe! Det kändes i väggarna att mycket gott arbete hade utförts däruppe på backarna, det fanns en harmoni och ett lugn som talade till oss. Så vi började prata i termer av att driva ett projekt med syftet att fylla anläggningen med arbetsliv och lust. Jag hade varit med om att göra det med Nääs Fabriker (14 000 kvm) mellan Göteborg och Alingsås och även med delar av gamla Götaverken, så tanken kändes inte helt omöjlig.
Vi konkretiserade våra idéer för Landstinget som tillsammans med Länsstyrelsen finansierade en förstudie med Lars-Erik Henriksson och mig som ansvariga förstuderare. Republiken öppnade kansli och ”pratstuga” på Nygård och vi började samla idéer och synpunkter från alla tänkbara aktörer i samhället inklusive ”vanligt folk”, gamla som unga. Det blev många intressanta diskussioner om avveckling och utveckling, de allra flesta insåg behovet av förnyelse och lite vidare tänkande, men vi fick även kritik för att vi ens vågade fundera över någon annan verksamhet än den som pågått de senaste 75 åren. ”Rör inte Nygård!” – Efter tre månaders möten med människor och kreativa samtal var vi övertygade om att Nygård skulle kunna spela en viktig roll i bygdens framtid. Allt dokumenterades i en rapport:
”Förslaget är att Nygård profileras som ett centrum för utveckling av idéer, människor och verksamheter. Småskalighet, mångfald och personliga nätverk utgör det mentala navet i projektet. Hyresvärden axlar en annorlunda roll genom att driva en process som gör Nygård till en attraktiv arena för utveckling. Detta kräver en kompetent ledningsgrupp på plats, uppbackad av en beslutsmässig ’stödelse’ som utses av ägaren.”
Nygård till försäljning
Sommaren 1997 kom emellertid annonsen ”Nygård säljes mot anbud” och det är klart att vi blev lite molokna. Vi hade ju tagit fram en strategi, kopplat upp oss mot olika intressenter och var beredda att kämpa för att skapa en ny framtid för Nygård. Men det går inte alltid som man tänkt sig ... eller gör det det?
Läget var hopplöst men inte allvarligt, så vad gör man? Man tänker på samma sätt som förarna i Svenska Rallyt när de kör av vägen: Styr så länge bilen rör sig! Vi skapade en alternativ lösning och avsände en offert till Landstinget där vi erbjöd Republikens tjänster som projekt- och processledare på Nygård de närmaste tre åren med målet att utveckla anläggningen till en ekonomiskt självbärande enhet. Landstinget skulle under den tiden kvarstå som ägare.
Sommaren gick och snart skulle anbudstiden gå ut. Då fick jag ett telefonsamtal från en tjänsteman på Landstinget som talade i allmänna termer om Nygård. Jag förstod så småningom att han antydde att vi kanske ändå skulle fundera över att lägga ett anbud och att vi i så fall kanske skulle kunna påräkna viss assistans i vissa avseenden etcetera etcetera. Jag tog med mig beskedet till Hemlighuset och vi tog oss en rejäl funderare, att köpa Nygård vore ett gigantiskt åtagande för en ideell förening utan finansiella resurser!
Den ohållbara kalkylen
Den 5 oktober vidtog finalfunderingen i ett extra sammanträde med oss som utvalts för att driva nygårdsärendet hemma hos Helena och Gunnar Hjerdt Bengtsson. Om vi inte lade ett anbud nu så skulle det bli omtag och ny annons. Vi visste att det var två andra som var intresserade, men inte vilka de var. Tankarna snuddade bland annat vid Nygårds lämplighet som samlingsplats för Hells Angels eller nynazister, även om vi helst är optimistiska så får man vara realist ibland.
Och det fortsatte vi att vara när vi satte oss och kalkylerade kostnader och potentiella intäkter från hyresgäster. Anläggningen var i stort sett tom och vi skulle få börja från noll. Eller rättare sagt med ett minus på bortemot en miljon kronor som driftskostnaden var enligt Landstinget.
Om vi hyrde ut allt som gick så skulle vi få in 4,8 miljoner, så det såg ju bra ut. – ”Va? Sitter decimalkommat fel? Ja, det är inte lätt med dessa miniräknare. Så du menar att vi maximalt skulle kunna få in 480 000 kronor i hyror? Och kostnaden är dubbelt så stor!”
I det här läget skulle vilken klok och omdömesgill församling som helst ha avslutat mötet och konstaterat att projektet inte går att räkna hem. Så icke Republiken Klarälvdal’n. Kalkyler i all ära, men tittar man närmare på dagens räknemaskiner så innehåller de inga funktioner som inberäknar människors drömmar, målmedvetenhet, entusiasm, kreativitet och dj-r anamma. Den stora skillnaden mellan etablissemangets exakta och objektiva sifferexercis och pionjärernas besjälade och subjektiva arbetsglädjekalkyler är att engagemanget innehåller ett så mycket större mervärde, även i pengar räknat.
Vår lösning blev att helt sonika slänga miniräknaren eftersom den uppenbarligen saknade väsentliga funktioner och samtidigt kastade vi den dåliga kalkylen i papperskorgen eftersom den inte gjorde någon människa glad. Jag citerar protokollet: ”Det rådde full enighet runt bordet om att projektet är intressant och i linje med vad Republiken står för, nämligen konkreta och lite oförvägna insatser som bidrar till bygdens utveckling.”
Vi bestämde oss för att bjuda 800 000 kronor för Nygård inklusive möbler och utrustning.
Republiken tar över Nygård
Det behöver väl knappast påpekas att vårt anbud vann. Priset reducerades dock till 600 000 kr eftersom en annan del av Landstinget under hösten tömt Nygård på det mesta av inkråmet inklusive möbler och annan utrustning. Den prisförhandlingen avhölls hos Landstinget och vi skrattade så högt och gott att våra vänner på Fastigheter sedermera fick emottaga förfrågningar med inslag av klagomål om vad vi hade sysslat med. Det tog vi som en komplimang och tecken på att vi faktiskt bemöter människor som personer och inte som funktioner.
Vi tog över Nygård officiellt den 1 april 1998 (När annars?) och jag minns att det var en hisnande känsla med markanta inslag av ambitioner och äventyrslust när vi satte oss i det utkylda restaurangköket. Symptomatiskt för vår inställning och det stôlliga allvaret i Republiken är hur våra tankar gick när vi nu hade ett åtagande på att få in en miljon kronor så att vi kan betala räkningarna. Den första frågan som kommer upp tyder på en viss optimism: ”Hur skall vi bygga ut parkeringsplatsen?”
Nu var vi alltså igång som fastighetsägare och hyresvärd för 3 526 kvm byggnader på 9 hektar mark. Men låt oss backa bandet några månader och se hur vi finansierade köpet och utvecklingsarbetet.
Vår underbara EU-lots
Vintern 1996/97 blev vi förälskade i Nygård och sökte lösningar som gjorde att vi fick vara kvar där. Så småningom kom det in en underbar kvinna in i vårt liv, Malin Pfeiffer. Hon var då s k EU-lots i Hagfors kommun och hjälpte folk att söka EU-pengar. Tiden går fort och idag är det ett naturligt inslag i Projekt-Sverige, men då hade vi nyss gått med i gemenskapen och var mycket okunniga om förutsättningarna. Men tack vare Malin kunde vi släppa formaliteterna så länge och bara ägna oss åt våra drömmar och visioner. Vi såg framför oss en fantastisk anläggning och arbetsplats med pulserande arbetsliv och lust, engagerade människor i en kreativ miljö. För varje gång vi träffades blev bilderna större och färggrannare och vi bara njöt av att någon lyssnade på oss och tog oss på allvar. För det gjorde hon, Malin, hon skrattade och kvittrade och skrev så pennan glödde. Tänk, vilken märklig kombination hos en människa: Glad, vacker och att kunna EU:s alla strukturfonder utantill!
Våra träffar resulterade så småningom i en EU-ansökan, Mål 2, och när vi läste igenom den kände vi knappt igen beskrivningen, det var inte många av de orden som vi hade använt. Men det är ju själva poängen med en EU-lots, hon hade ”översatt” våra mål och visioner till det språk som passar i en ansökan. För vi måste komma ihåg att även om Samhället vill ge resurser för att stimulera engagemang och kreativitet så är det ingen bra taktik att utstråla slutmålet på blankettstadiet!
Ytterligare två personer förtjänar att nämnas eftersom de betydde mycket för oss innan och under projektet och det är Zandra Granfeldt och Thorbjörn Svärd, bägge på Landstinget. De är verkligen professionella vänner i ordets bästa bemärkelse och deras kloka råd och dåd har hjälpt oss vid mer än ett tillfälle!
Tre projekt blir ett
Parallellt med våra planer pågick arbetet med två andra projekt som visade intresse för att förlägga sin verksamhet till Nygård. Dels var det Värmlands Rovdjursprojekt (Hagfors kommun), dels Projekt Pilgrim (Ekshärads sockengrupp och Studiefrämjandet) som ville bygga en stavkyrka. Vi kommer överens om att samverka och det är dags att söka EU-medel.
Av taktiska skäl bakar Länsstyrelsen ihop våra tre projekt till ett enda och föreslår att Republiken skall bli projektägare. Då reser sig kommundirektören i protest för att lämna rummet, han har insett att Hagfors kommun i så fall skulle bli ett delprojekt i Republiken Klarälvdal’n och det är lite väl magstarkt för en organisation som är van vid att bestämma. Men Länsstyrelsens ansvarige, Bosse Jonsson, lugnar ned honom och förklarar ännu en gång poängen med det arrangemanget och efter ett tag ramlar polletten ned.
Kontentan är att Republiken, som vid beslutet att köpa denna stora anläggning inklusive alla ekonomiska åtaganden hade 13 kronor och 28 öre i kassan, nu är ansvarig för tre projekt och en sammanlagd budget på 36 miljoner. En hisnande utveckling, förvisso, men det är bra i det läget att vi tänker positivt och inte som den gamle franske filosofen som konstaterade att ”Mitt liv har varit fyllt av de största katastrofer, varav de flesta aldrig har inträffat”. Oro är nämligen den ränta vi får betala när vi lånar bekymmer från morgondagen.
EU-projektet godkändes i april 1998 och så var vi igång. Ganska snabbt konstaterade vi det opraktiska med att Republiken skulle administrera tre projekt och framför allt var det viktigt för motivationen att var och en kände sig fullständigt fri i sitt utvecklingsarbete. Så Länsstyrelsen delade upp oss i tre självständiga projekt.
Nu inleddes en intensiv 20-månadersperiod (maj 1998 till 31/12 1999) fylld av arbetsglädje och framtidstro! Det finns mycket att berätta om detta strukturerade kaos, men jag väljer att presentera slutredovisningen av EU-projektet följd av några personliga kommentarer:
Ett EU-projekt inom Mål 2 Bergslagen
Detta är sammanfattningen av den första etappen i ett spännande och berikande äventyr i Republiken Klarälvdal’ns liv. När Värmlands Landsting beslutade sig för att lägga ned Nygårdsskolan i Ekshärad var det ett trauma för bygden, med facit i hand kan vi konstatera att Nygård omgestaltats till en inspirerande mötesplats och en arena för bygdens goda krafter. Så tack vare att lokal entusiasm och energi samverkat på ett bra sätt med samhällets olika aktörer och resurser har ett problem förvandlats till en möjlighet.
Samhällsutvecklande kontakter och tillställningar
Projekt Nygård har rönt stort intresse från en mängd olika aktörer och har uppmärksammats i och utanför länet som en attraktiv arena för nytänkande, inspiration och samhällsutveckling. Här är några exempel på kontakter, processer och tillställningar som bidragit till den bilden:
Byggnader & infrastruktur
Hyresgäster & aktörer
Eftertankar och erfarenheter
Viktigt projekt
Projekt Nygård har betytt mycket för alla oss som varit direkt involverade i verksamheten, men det är också viktigt för människorna i bygden. Det är alldeles uppenbart att bygdeutveckling är bäst när den är konkret, dvs att någonting skall åtgärdas så att de vanmäktiga medborgare ”som går med protestskyltarna” får en chans att göra något praktiskt åt framtiden! Omgestaltningen av anläggningen har följts med intresse och bl a tack vare att Yrkesakademin öppnade lunchrestaurangen för allmänheten har många kommuninvånare kommit till Nygård så att vi har kunnat informera om denna EU-satsning och ett otvetydigt resultat är att framtidstron och optimismen ökat. Projektet kunde inte ha kommit mer lämpligt i tiden eftersom så många andra satsningar i Ekshärad genomförs samtidigt. Vi tror faktiskt att Ekshärad just nu är den ”hetaste” orten i Värmland!
Exemplarisk samverkan
Hela projektet har utvecklats i högt tempo och utan att det hakat upp sig i något avseende (med ett undantag, se nästa stycke). Attityderna och hjälpsamheten från alla berörda myndigheter, andra organisationer och politiker har varit fantastiska och det har vi också talat om för alla som utsatts för våra budskap! Likaså har uppslutningen lokalt från privata personer och sponsorer varit enastående, vilket innebär att Nygård blivit en angelägenhet i bygden. Projekt Nygård är ett gott exempel på hur eldsjälar och etablissemanget kan samverka för att vända problem till möjligheter och skapa tillväxt på olika plan i samhället!
Den enda motgång och besvikelse vi mött under projekttiden var i höstas när regeringen bestämde att Sverige var överhettat och satte stopp för arbetsförmedlingens möjligheter att fullfölja sin del av den nationella finansieringen. För en ideell förening som vår slog det hårt mot ekonomin eftersom vi fråntogs möjligheten att utnyttja beviljade EU-medel fullt ut. Vi bedömde att vi inte kunde avbryta upprustningen av anläggningen, den måste färdigställas för att fungera, och tog därför ett extra lån på 400 000 kronor. I slutändan löste det hela sig, gudskelov, men vi kände oss ganska små ett tag när Staten bara klev ur sina åtagande och lämnade oss i kylan. (Vad hade hänt om vi hade brutit överenskommelsen?)
Men bortsett från denna oväntade finanskris, som sagt, har allt fungerat på ett utomordentligt sätt!
Nygård som arbetsplats
Att projektet varit ett spännande och utvecklande äventyr för oss som tog initiativ till det är alldeles uppenbart. Att det skulle bli en efterfrågad arbetsplats för personer i arbetsmarknadsåtgärder var inte lika självklart, men det blev det. Eftersom det fanns hur mycket som helst att göra när vi tog över Nygård - utomhus såväl som inomhus, praktiskt såväl som administrativt - så kunde varje ny resursperson finna meningsfulla uppgifter i organisationen. Det har varit roligt att se all den arbetsglädje som bubblat på Nygård och det bekräftar misstanken att folk trivs bäst när de får jobba på egna villkor! Detta har även uppfattats av omgivningen, inte minst Arbetsförmedlingen.
Projekt Nygård - Resultat
Sammanfattningsvis är vår uppfattning att Projekt Nygård/Navet genomförts enligt ambitionerna, dvs att anläggningen har omgestaltats till en attraktiv mötesplats och en inspirerande arena för nytänkande och framtidstro. Nygård har varit välbesökt och omtyckt av konferensgäster och studiegrupper och grunden är lagd för en framgångsrik fortsättning. Denna första uppbyggnadsetapp är planenligt genomförd och även om det återstår mycket att göra så är Nygård idag en fullt fungerande anläggning med goda förutsättningar att fortsätta spela en viktig roll i bygdens utveckling.
Några mätbara resultat:
Detta var en mycket kortfattad återblick på en mycket innehållsrik period i Republikens liv, men vi hoppas den ger en bild av ett mångfacetterat och utvecklande EU-projekt. Självklart ställer vi gärna upp och förklarar och utvecklar de olika punkterna och resonemangen vidare.
* * * * * * * * * * * * * * *
Några kommentarer till ovanstående redovisning:
Den ideella föreningens fördelar
Det faktum att en ideell förening tar över en anläggning på det här sättet innebär att bygden ”äger” Nygård och de som en gång protesterade mot nedläggningen fick nu en chans att göra något aktivt. Att gå med skyltar är ett vanmäktigt uttryck för missnöje, men det är ingen lösning på problemet. Nu bad vi folk om hjälp eftersom vi behövde möbler, mattor, lampor och allt som kunde bidra till inredningen. Och de fyllde sina bilar och släp och kom åkandes! Bygdeutveckling skall vara konkret.
Ett annat tecken på bygdens stöd och välvilja var när vi skulle göra i ordning internatrummen till hotellstandard. Vi hade en idé om att företag skulle kunna sponsra var sitt rum och inreda det med möbler och textilier. Två företag hann anmäla sitt intresse, i övrig var det privatpersoner och föreningar som hann först till kvarn!
Informationen till omvärlden
Genom att vid några tillfällen anordna Öppet Hus, genom att ge ut vår egen tidning, Dalens Nyheter, och genom en levande hemsida höll vi omvärlden à jour med vad som hände på Nygård. Det är utomordentlig viktigt att involvera och informera!
Matkulturen tillbaka på Nygård
Det kändes som en ödets ironi. Nygårdsskolan lades ju ned för att det inte längre fanns underlag för storhushållsutbildning och redan hösten 1998 arrangerar Yrkesakademin en ettårig kockassistentutbildning och lyckan för oss som jobbade där var total! Tre varmrätter (kött, fisk, vegetariskt) varje dag plus dessert. Inga-Britt Berglund och Bengt Nilsson ledde denna kulinariska följetong som ökade Nygårds attraktionskraft såväl som vår samlade trivselvikt.
Våra fantastiska ALU!
Eftersom detta var ett EU-projekt skulle det finansieras med samhällspengar och en av de formerna var att Arbetsförmedlingen i Hagfors skickade s k ALU till oss. Dessa arbetslösa kom upp och anmälde sig och undrade vad de skulle göra. De fick då ett något ovanligt svar (eftersom det var en fråga): ”Vad vill du göra?” Vi förstod så småningom att de normalt ”sattes i arbete” av en arbetsgivare, men eftersom vi var i en skapande fas ville vi ta vara på allas kompetenser. Och resultatet blev fantastiskt! Totalt fick vi nöjet att ha 39 personer i arbetsmarknadsåtgärd hos oss och de gjorde ett enastående jobb.
Förmodligen gjorde vårt ledarskap sitt till, vi anslog varje måndagsmorgon till ett gemensamt möte om veckan som låg framför oss och varje fredag samlades vi till en utbildnings- och temadag där vi förkovrade oss i något önskat ämne. Då lade vi dessutom alltid in en stund kring ”Visionen Nygård” och detta sammantaget formade ett gäng nygårdspionjärer som med entusiasm och envetenhet skapade en unik och attraktiv anläggning. Det man vårdar blir ens eget.
Denna erfarenhet av våra hängivna ALU startade våra tankar kring det som sedan blev BolagsBolaget, men det tar vi upp i ett särskilt kapitel av vår sannsaga.
Vära fantastiska politiker och tjänstemän!
En av de mest positiva erfarenheterna var uppställningen från samhället, nygårdsprojektet fick oss att älska politiker och tjänstemän! Det är sant, inte en enda gång hakade det upp sig utan det var bara att jobba på. Om det uppstod situationer som krävde särskilda insatser så var det bara att be om hjälp så fick vi det, vare sig det var från Landstinget, Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Hagfors kommun eller någon annan instans.
Då och då, under såväl som efter projektet, anordnade vi s k VIP-träffar (Vänner i Projektet) på något tema, men alltid med en informell social prägel för att underhålla vår professionella vänskap.
Sveriges bästa EU-projekt?
Detta EU-projekt har betytt mycket för bygden. Vi var många som var engagerade på och runt Nygård och för näringslivet i trakten betydde det ett tillskott på nästan 7 miljoner kronor, inte så pjåkigt av en ideell förening. När det gäller formalia så gjorde vi det vi lovat i ansökan med råge och vi hade även satsat på en bra administration, så projektets redovisning blev snabbt godkänd och vi fick våra pengar.
Ett exemplariskt skött EU-projekt, kanske Sveriges bästa, eftersom vi utan kompromisser lyckades förena kreativitet och pionjärskap med ordning och reda!
Den 31 december 1999 var EU-projektet över. Nu stod vi inför ett vägval när det gällde att fortsätta uppbyggnaden av Nygård: Antingen söker vi mer EU-pengar eller också tar vi själva ansvar för framtiden. Frågan är vad vi vill bli bra på? Att söka projektbidrag är en ganska utbredd bransch idag, samhället erbjuder många olika möjligheter för dem som vill pröva något nytt. Samtidigt finns det en fara i det, man kan konservera sin inlärda hjälplöshet och aldrig komma loss ”på riktigt”.
Vårt hem är vår borgen
Vi valde att tacka för all ekonomisk hjälp vi fått och koncentrera oss på att kommersialisera Nygård i den meningen att intäkterna skulle täcka kostnaderna, utan bidrag. Det synsättet är trots allt slutmålet och utmärkande för en sund samhällsekonomi. Vi tog upp diskussioner med vår bank och lade upp en budget för fortsättningen. Det innebar att några av oss fick gå i personlig borgen för ungefär en miljon kronor och när driftsekonomin så småningom kärvade brukade vi se på varandra och säga: ”Vårt hem är vår borgen!”
Men så är det och så skall det vara. Utveckling kräver engagemang och risktagande. Samhället kan inte leva våra liv åt oss , hjulen måste rulla av egen kraft och hellre förr än senare måste vi ta bort stödhjulen.
Restaurangen och konferensverksamheten
År 2000 fortsatte med renoveringar och verksamhetsutveckling. Yrkesakademin hade avslutat sin kockassistentutbildning och den kulinariska standarden i våra liv sjönk katastrofalt. Vi ville gärna fortsätta med lunchserveringen eftersom den fick ekshäringar och turister att besöka Nygård och vi betraktar slumpen som vår vän, det är möten mellan människor som skapar framtiden. Särskilt om de äter gott tillsammans. Efter ett kort försök med catering frågade vi krögarna i trakten om någon var intresserad av att hyra in sig. Det blev napp och vi skrev ett förmånlig avtal eftersom vårt intresse i första hand var att få en fungerande restaurang och konferensverksamhet. Tyvärr fungerade det inte, hon var inte så professionell som vi trodde, och kontraktet sades upp till den 30 september.
Nu började vi fundera i våra vanliga republikanska tankegångar: Om ingen vill ställa upp så får vi fixa det själva! Vi började följaktligen skissa på ett driftsbolag som skulle ta hand om uthyrning, vaktmästeri, hotellrum, restaurang och konferens. Några av oss var intresserade av att starta ett aktiebolag som samägdes med föreningen och planerna tog form.
En konferenschef anställs och diskussioner tas upp med gymnasiet i Hagfors, de är intresserade av att förlägga en del av undervisningen till Nygårds kök och skulle då kunna svara för lunchserveringen.
Dessutom kommer det in två intressenter från Göteborg med erfarenheter från affärsutveckling i stora organisationer. Tillsammans med dem börjar vi göra affärsplaner och mejslar fram Nygårds profil och marknadsfördelar.
Kommunen som hyresgäst
Den 4 september 2000 hade vi (jag, Gunnar och vår revisor Björn Elfgren) ett möte med kommunalrådet och f d kommundirektören. Anledningen var bland annat att Hagfors kommun ville säkra sina investeringar i Rovdjursprojektet genom att friköpa huvudbyggnaden. Av strategiska skäl tyckte vi att Nygård borde hållas intakt eftersom vår plan var att på sikt sälja fastigheten till en ”riktig” förvaltare. (I ett tidigare skede hade vi dock föreslagit ett samägande med alla hyresgästerna, men det var inte kommunen intresserad av.)
Dessutom tog vi upp samarbetet med Rovdjursprojektet eftersom det hade gnisslat en längre tid. I kommunala ögon är en ideell förening ingen aktör med hög status och den attityden hade vi mött i olika sammanhang. Bland annat var vi inte ens tillfrågade när kommunen började totalrenovera huvudbyggnaden, de körde sina tekniska möten utan oss tills vi påpekade att vi faktiskt äger byggnaden och juridiskt sett är byggherre med ansvar för arbetsmiljö mm. Det är kanske lätt för en allsmäktig organisation att köra sitt eget lopp, men det är inte desto mindre oförskämt. Vi märkte samma attityd när de vägrade betala samma hyra som övriga hyresgäster med motiveringen att ”det finns inget utrymme i budgeten”, men det berodde i sin tur på att de aldrig hade frågat vad hyran skulle bli. Som vi påpekat tidigare så var samarbetet i övrigt under EU-projekttiden utomordentligt, men nu började Rovdjursprojektet att knaka lite i fogarna och stämningen var inte densamma som förut.
Vi tog även upp det vid mötet och fick bekräftat att styrningen från kommunens sida varit obefintlig, men nu skulle det bli ändring på det. Men frågan är om en kommunal organisation över huvud taget skall driva utvecklingsprojekt? Den är definitionsmässigt konstruerad för att 1) utöva vissa kontroller och 2) fördela de gemensamma resurserna så rättvist som möjligt. Allt annat uppfattas av byråkratin som störningar, om man till exempel driver ett Rovdjursprojekt så är det först och främst administrativa rutiner som gäller. Det kommunala ledarskapet för den nya projektledningsgrupp som anställdes under den här hösten visade sig vara hämmande ur verksamhetssynpunkt eftersom det mera handlade om att kontrollera än att uppmuntra och stimulera.
Gården Nygård i Ekshärad AB
I början av 2001 skriver det nybildade bolaget Gården Nygård i Ekshärad AB (NEAB) hyreskontrakt med Republiken och tar över driften av anläggningen. Fastighetsförvaltningen ligger dock kvar hos Republiken. Konferensmöjligheterna marknadsförs och verksamheten rullar på.
Ägare av aktiebolaget blir medlemmarna i DalenSkaparna med familjer, dvs Anita och Bengt Gustavsson, Gunnar och Helena Hjerdt Bengtsson, Håkan och Marianne Hjerdt och Christina Lundqvist. 10 procent av aktierna ägs av Republiken Klarälvdal’n.
I augusti blir vi kontaktade av Jan Hallin och Rolf Olsson från HagforsGruppen, ett välskött företag i bygden som jobbar med rehabilitering. De söker ett bra ställe för sin verksamhet och behöver såväl kurslokaler som boende. Kontakten är klart intressant eftersom vi skulle få en bra beläggning och samtidigt ett stabilt underlag för restaurangen. Haken är att vi gör oss av med hotelldelen och inte kan förlägga konferensgrupper på Nygård. Men vi tror oss kunna lösa det och fortsätter förhandlingarna med HagforsGruppen.
Den 12 november flyttar HagforsGruppen in och det kommer att bli avgörande för Nygårds framtid. Dels räddar hyreskontraktet NEAB:s bräckliga ekonomi – konferensbranschen har gått in i en lågkonjunktur så där finns inga pengar att hämta – dels kommer de så småningom att vara intresserade av att köpa anläggningen.
År 2002 blir ett aktivt år i NEAB och vi anställer fem personer i köket som serverar frukost, lunch och middag. Lönsamheten sviktar dock och vi går själva in i köket och jobbar under vissa perioder. Dessutom, för att slippa hamna på minus spelar DalenSkaparna ihop de pengar som fattas.
Att driva en restaurang med konferensservice har gett oss många och betydelsefulla erfarenheter. En av dem är ”Aldrig mer!”. Det var väldigt roligt att lära sig lite om matlagning, planering och servering. Och kontakten med gästerna var mycket stimulerande! Men det tydligaste minnet och intrycket som vi tar med oss är en stor respekt och ödmjukhet inför de människor som jobbar i restaurangbranschen. De sliter oerhört mycket för att få logistiken att fungera och samtidigt skall de ta hand om gästerna på ett bra sätt. All heder åt dem!
Nygård säljs
Ekonomin för Republiken och Gården Nygård i Ekshärad AB blir alltmer ansträngd under 2002. Förvaltning av fastigheter kräver resurser och det har vi inte. Däremot har vi gjort ett enastående jobb med att renovera och bygga ut Nygård, det är en fröjd att komma upp på backarna och se anläggningen! Särskilt för oss som såg den innan vi tog över den.
Vid ett extra årsmöte den 6 augusti 2002 diskuteras Republikens roll som fastighetsägare. Vi känner en väldig stolthet över det vi har åstadkommit, men nu är det dags för nästa steg. Bengt Gustavsson, Gunnar Hjerdt Bengtsson, Mats Engström och Lars Nilsson får en stor eloge för sitt hängivna arbete med att få anläggningen att fungera i alla avseenden. I enighet och med blandade känslor tar vi beslutet att sälja Nygård.
Det finns olika sätt att närma sig den uppgiften, ett är att annonsera i avsikt att få så mycket som möjligt för fastigheten. Ett annat, och det vi valde, är att konstatera att vi är en ideell förening som inte har någon anledning att maximera vinsterna. Det viktigaste blir i stället att skaffa en ägare som är bra för bygdens näringsliv och som månar om Nygård. Vi börjar därför med att titta på de hyresgäster som redan finns i lokalerna och i praktiken handlar det om två alternativ – Rovdjursprojektet och HagforsGruppen.
Vad beträffar Rovdjur så är det ett tidsbegränsat projekt, det har uppenbara problem med konceptet och ledarskapet och det ägs av Hagfors kommun. Sammantaget är de inget alternativ om det är ett vitalt näringsliv vi vill ha i Ekshärad.
HagforsGruppen är den största hyresgästen i pengar räknat, de driver en lönsam verksamhet som ger riktiga jobb och dessutom åstadkommer de samhällsnyttiga resultat.
Valet är enkelt och på det extra årsmötet den 6 augusti bestämmer vi oss för att kontakta HagforsGruppen och höra efter om de är intresserade. Det är de och vi diskuterar pris och villkor. Till vår hjälp tar vi en gemensam advokat, Lennart Lefverström, så att allt sköts enligt regelboken.
Vid ett hemlighusmöte den 29 augusti medverkade Rolf Olsson från HagforsGruppen och förklarade att han var beredd att köpa Nygård så snart som möjligt.
Kommunen motarbetar
Nu inleddes en ganska märklig och destruktiv process där Rovdjursprojektet och Hagfors kommun gjorde vad de kunde för att störa och fördröja. De visste mycket väl att Republiken led av en ansträngd ekonomi och behövde få en snabb lösning på problemet, dvs sälja anläggningen omgående. I stället blev vi behandlade som någon sorts svikare och vi anade en befogad rädsla när de nu skulle få förhandla med en ny hyresvärd som de inte kunde köra över lika lätt. Kommunen valde att utnyttja sina tre månaders betänketid till förköpsrätt trots att det inte fanns några juridiska förutsättningar för ett sådant övertagande. Stämningen var mycket irriterad och vi var tvungna att hålla banken vid gott humör och betala ytterligare räntor. Västgötaklimaxen kom när styrgruppen för Rovdjur gick till omröstning efter tre månader och det visade sig att endast en av tio ville köpa Nygård ...
Slutet gott, allting gott
Nåväl, allt löstes till slut, så även lånen, och den 9 januari 2003 tog HagforsGruppen över Nygård och ännu ett kapitel i Republiken Klarälvdal’ns sannsaga fick ett lyckligt slut. För visst är det lite märkvärdigt, det som vi har åstadkommit i vår ideella förening? Vi hade modet att ta över en stor anläggning som var dyr i drift, vi renoverade den, marknadsförde den som en attraktiv arbetsmiljö och sålde den med vinst. Och när vi lämnade över nycklarna fanns det nästan 30 fasta jobb på Nygård. Det fanns inte ett enda när vi började.
Bengt Gustavsson, optimistminister