”Republiken Dalen” – (namnet på den ideella föreningen 1993) – sjöd de första åren av liv och lust. Många idérika ministrar höll som bäst på att förverkliga en hel del av ”infall och stôlligheter” som man burit på – olika projekt som man ansåg var betydelsefulla för bygderna. Republiken Dalen var en bra och mycket stimulerande miljö för alla de som ville ta itu med konkreta uppgifter för bygderna i Klarälvdalen – en praktisk ”göra-förening”.
Den troligen mest originella och spektakulära projektidéen som genomförts i föreningens regi var utan tvekan - ”Den 6:e Internationella Flottningsfestivalen” – som pågick i norra Klarälvdalen den 13 – 15 aug. 1993, och detta berodde nog mest på bakgrunden och på vilket sätt som projektidéen förverkligades och den omfattning och framgång den fick.
Bakgrunden:
1992 den 22 juni vid ”Hemlighus-mötet” på Ekshärads hembygdsgård begärde ”chefen för kommando älva”/ Försvarsminister Bo Lundén, *att få disponera några minuter, för att redovisa ett evenemang som han ville föreslå Republiken Dalen.
Bo Lundén, som alltid varit en handlingens man och en högt aktad person med ett livslångt förflutet som Flottningschef, där han under sina aktiva år var ansvarig flottningen på alla de vattendrag som det flottats på både i norra Värmland och även biflöden till Klarälven både i Dalarna och på norska sidan ända upp till sjön Femunden.
*Att begära tid för att lägga fram synpunkter och förslag på uppgifter som man är beredd att vara med och göra, har alltid varit upplägget på dagordningen i ”Hemlighuset”.
Bo tog till orda och berättade på sitt fängslande sätt om en mycket djärv och intressant projektidé som han hade för avsikt att vara med om att genomföra i Klarälvdalen i Republiken Dalens regi..
- Som associerad medlem i Finska flottningstraditionsföreningen (i Sverige fanns vid den tidpunkten inte någon sådan förening) – berättade Bo att han ”tågluffat” (Bo då 78 år) tillsammans med sin fru Isabell till Spanien för att delta i en årlig festival arrangerad av det Internationella Flottningstraditionssällskapet med det imponerande rubriken:
”4th International Log Floating Tradition Festival”
I sin redogörelse var Bo:s berättelse fylld av entusiasm, iver och lusta och det var inte svårt att bli smittad av det som vi kallar ”vi-rus”.
Evenemanget i Spanien var enligt Bo stort, med c:a 150 deltagare från 8 länder i Europa och även deltagare från Kanada. Det späckade programmet pågick under 3 dagar och det innehöll både styrelsemöten, sociala sammankomster, men också praktiska uppvisningar av flottnings- historisk karaktär, timmerhantering som den hade bedrivits i Spanien förr i tiden.
Under det avslutande styrelsemötet vid festivalen, berättade Bo att 1993 års festival som var planerad att hållas i Wolfach i Tyskland 1993, inte passade tyskarna så bra, 1994 vore bättre, för då skulle festivalen sammanfalla med ett annat jubileum samma år i Wolfach.
Då kom frågan upp: - Vem eller vilket land var beredda på ta över 1993 års festival?
Det var vid detta tillfället Bo Lundén på sitt auktoritära sätt reser sig och meddelar mötet:
- Att den 6:e internationella flottningsfestivalen med glädje kan hållas i ”Republiken Dalen”!
Ingen hade förståss hört talas om denna republik, så naturligtvis kom frågorna:
- Var ligger denna republik?
Bo Lundén fann sig naturligtvis och svarade att den ligger på gränsen mellan Sverige och Norge och berättade om denna unika republiken som arbetade ”på stôlligt allvar” (hur han nu kunde förklara det?), dessutom la han till att det som sig bör också finns en nationalsång och egen flagga i denna republik.
Bo som alltid varit en uppskattad sångare med kraftig baritonröst, stämde upp med sin berömda ”Flottarsång”, naturligtvis med stora ovationer och tillmälen.
Som alla förstår vid det här laget, så har Bo Lundén fått bifall för sitt förslag och med detta beslut återvände han till Sverige och till Republiken Dalens ”Hemlighusmöte” för att förankra sina djärva planer.
Det är i detta läge som den ideella föreningen Republiken Dalen har sin styrka och sin fina utmaning – varje minister ”ser möjligheter” och man vet att alla är inställda på ”att göra sitt bästa och sådant man känner starkt för och tror på”.
Bo berättade vidare att han preliminärt bestämt datum för festivalen till den 12 – 15 augusti och även arbetat med ett programförslag som han tänkt sig presentera för deltagarna vid The 5th International Log Floating festival i Venedig i september 1992 och godkänner de detta så ”trycker vi på startknappen”.
Evenemanget i övre Klarälvdalen skall också omfatta samarbete med de norska flottnings- kollegerna uppe efter Trysilelva vilka Bo redan har ”sonderat terrängen med” och de är mycket intresserade att medverka flottningstraditionsfestivalen och gör gärna ett dagsprogram på norska sidan, ev. vid Oddheim i Lutnes, i ett biflöde till Trysilelva/Klarälven.
Bo hade i sina planer räknat med c:a 80 deltagare från Sydeuropa och c:a 25 från Finland och kanske lika många från Norge och Sverige skulle anmäla sig till festivalen. Efter någon stunds diskuterande så beslutade mötet att det skulle undersökas om inte Branäsanläggningen kan vara platsen för festivalen med ordnat logi för några hundra deltagare.
Bo Lundén fick naturligtvis fullt stöd från ministrarna i ”Hemlighuset” – vilka var mäkta imponerade av planerna och såg detta som stor och viktig turistisk satsning. Att ministrarna sen inte hade en aning om hur detta ”festivalprojekt” skulle organiseras eller genomföras hör väl till saken, man litade förståss helt och fullt på Bo Lundéns omdöme och uppslukads av hans entusiasm, så det är klart att detta skulle bli fantastiskt bra.
Det fösta steget som Bo gjorde, var att meddela till Presidenten Jacques DuPont i ”The Internationell Log Floatingassociation” och generalsekreteraren Umberto Olivier – att Republiken Dalen är beredda att stå som värd och arrangör av ”6th International Log Floating Festival. Planen som Bo hade, var att vid festivalen i Venedig marknadsföra festivalen i Övre Klarälvdalen på alla sätt och vis och naturligtvis hade Bo fria händer.
I det här läget fanns det ingen återvändo! - Detta är också en strategi som ibland kan vara omedveten, men för det mesta medveten – man bestämmer sig för något som skall göras och försätter sig i den situationen att man personligen tvingas ta ansvaret fullt ut för det som skall göras – man kan inte skylla ”på någon annan”. Denna smitta kan kallas ”vi-rus” och om man drabbas av den så går det alltid bra.
När Bo återvände hem från Italien i slutet av september hade han naturligtvis fått fullmakt att arrangera Festivalen i Klarälvdalen och inget annat var väl väntat.
Nu började den första grova planeringen.
Projektarbetet börjar ta form:
Bo Lundén hade redan klart för sig vilka som skulle involveras i festivalprojektet och det var först och främst den nedlagda Klarälvens Flottningsföreningen som fortfarande hade pengar kvar i sin kassa. Sista flottningen av löstimmer på Klarälven genomfördes 1991.
Bo var mycket aktiv i lobbyingarbetet med att förmå myndigheterna både i regionen och på riksplanet att inte ta beslutet att ”avlysa Klarälven” som flottled – om beslutet fattades av regeringen med stöd av Länsstyrelsen i Värmland, så var möjligheterna att flotta på älven för alltid förlorat. Det innebar att rivning av landfästen till länsar kunde tas bort, timmerrännor skrotas, samt att man fick placera ut stenar i älven för att förbättra fisket.
För Bo skulle den stundande Flottningstraditionsfestivalen i övre Klarälvdalen bli en mycket mäktig manifestation för flottningen på Klarälven och det gjorde att intensiteten i projekt-
arbetet från första stund blev väldigt intensiv och stimulerande. Bo verkligen brann för projektet och ambitionsnivån var mycket hög då det gällde att engagera både kommuner, länsmyndigheter, företag, privata sponsorer och inte minst människorna som hade näringen i skogsbruket och även varit knutna till timmerflottningen.
För att inte Bo ensam skulle ”bära hela lasset”, vilket han också skulle ha klarat av, så bestämdes det att (undertecknad) Gunnar Hjerdt Bengtsson – Kulturistminister i Republiken Dalen skulle vara Bo behjälplig som projektledare, vilket Bo uppskattade som en bra lösning, själv utnämnde han sig till Projektgeneral, en passande titel skulle det visa sig.
Bo hade, från den dagen då han var i Spanien och presenterade Republiken Dalen som intresserad arrangör av den 6:e Flottningstraditionsfestivalen, redan förberett en hel massa insatser som skulle göras och informationsmaterial som skulle tas fram. Vid den här tidpunkten, ett halvår senare och innan Bo skulle till Venedig för nästa festival, så hade han
hela konceptet klart för sig, han var redan nu förberedd på att delegera en hel radda av uppgifter till projektledaren Gunnar HB, för praktisk samordning.
Bokningar skulle göras och diverse material skall beställas:
Detta kostar pengar det var alla medvetna om, särskilt Bo, så sponsorer och medfinansiärer var av en de viktigaste frågor som Bo tidigt börja arbeta med.
Bo hade redan under hösten och vintern 1992 haft kontakt med många olika myndigheter, företag och privatpersoner och undersökt möjligheten till sponsring och kunde konstatera att det skulle vara möjligt att få bidrag, men då vill alla naturligtvis ha mera detaljerad information och ett program för evenemanget. Både kommuner och länsmyndigheter kräver att om den ene ger ekonomiskt bidrag med en viss summa kan den andre också göra det, inte bara en av dem.
Det fanns under de första månaderna 1993 hur mycket arbete som helst att göra och det ena mer viktigt än det andra och i början av 1993 fick projektet förstärkning av Annica Geisler, ifrån Stöllet och det visade sig vara en mycket bra förstärkning, någon som var skrivkunnig och hade erfarenhet från Branäs administration och turistservice.
Projektkontoret fick sitt säte på Turistbyrån i Ekshärad, en del av medfinansiering från Hagfors kommun. Lokalen var bra i flera avseenden, den var utrustad, det fanns kunskap i huset och ett brett kontaktnät som vi hade nytta av i projektarbetet.
Bo Lundén underhöll projektledningen dagligen med allehanda uppgifter och kontrollerade samtidigt om det som sagts och bestämts hade blivit gjort, det fanns ingen möjlighet att någonting skulle missas eller glömmas bort.
Bo Lundéns huvudsakliga arbetsuppgifter under våren 1993 var dels att ha ständig kontakt med kontaktpersonerna i varje lands flottningstraditionsförening och dels ringa och besöka alla tänkbara medfinansiärer och potentiella sponsorer, men det fanns samtidigt tid att bevaka det praktiska arbetet på projektkontoret i Ekshärad, många viktiga saker som skulle göras.
Under april månad 1993 skickades inbjudningar ut till alla tänkbara deltagarländer med det preliminära programmet för festivalen, pris för logi och mat och transporterna.
Under samma period framställdes alla typer av material och souvenirer, samt filmen om flottningens historia av Zebrafilm i Torsby och det beställdes 200 videokassetter, vilka skulle säljas vid festivalen och även efter denna.
Under maj månad då de första av ländernas representanter började höra av sig och preliminär-boka för festivalen, tror jag att det började gå upp för alla inblandade i projektet hur stort detta evenemang verkligen skulle komma att bli. Bo hade räknat med att c:a 100 personer skulle inkvarteras vid Branäsanläggningen, men vi kunde redan nu märka av intresset för vår festival och det kändes mycket inspirerande. För Bo innebar denna insikt att nu hade han mera att locka sponsorer och bidragsgivare med och hans idoghet och förmåga att få positiva besked från alla tänkbara håll, man kan kort uttrycka det som så – att alla länsmyndigheter, föreningar, kommunerna, samt affärer och företagare i norra Värmland samt privatpersoner hade bidragit med ekonomiska medel. Totalt hade innan sommaren 175.000:- räknats in som ekonomiskt stöd.
Besök från Italien.
I början av juni kom Generalsekreteraren i den Internationella Flottningstraditionsföreningen, Umberto Olivier från Venedig på ett inspektionsbesök, för att bekanta sig med projektet och organisationen, säkerställa sig om programmet och hur arrangemangen skulle genomföras både i norra Värmland och på norska sidan, Bo var ciceron och värd under besöket som varade i 3 dagar.
Tillsammans åkte vi, Bo, Umberto och jag som chaufför på en mycket intressant och minnesrik resa upp genom Klarälvdalen, såg Branäsanläggningen, åkte vidare till Höljes och hälsade på Presidenten i Republiken Dalen, Petter i Boa, som alltid lika färgstarkt och slagfärdigt presenterade sig, beredd att marknadsföra bygderna och det som händer och sker utefter Klarälven i norra Värmland.
Resan styrdes vidare upp mot norska gränsen till Lutnes och Oddheim, platsen för det norska programmet, där mötte Martin Myhr och Odd Mannflon som berättade och visade oss hur det norska programmet skulle se ut och genomföras.
Under ”inspektionsresan” fick Bo tillfälle att berätta flottningens historia under mer än 50 år på Klarälven, Trysilelva och alla dess biflöden och som projektledare fick jag förmånen att uppleva denna historiska resa som en underbart minne för livet.
Bo berätta under resa bl.a. om möten med olika myndigheter och skogbolag, vilka hade på ett för honom obegripligt sätt, motarbetat Bo:s strävan – att Klarälven inte skulle avlysas som flottled.
Bo hade mött den moderna skogsindustrins förkämpar som argumenterade för att virket som kom till bruken skulle vara ”Just in time”! Detta uttryck tyckte inte Bo om och menade att det bara var tomt prat, därför var också målet med resan också Elverum, inte bara för att besöka Skogsbruksmuseet, utan framför allt det stora virkeslagret som skogsbolagen hade sydväst om Elverum i anslutning till järnvägen, virke som kom från de områden i Norge som tidigare flottats på Trysilelva.
Där på plats kunde Bo visa oss hur virkeshanteringen idag såg ut, med kilometerlånga virkesstaplar i 7 – 8 meters höjd och i ett 30-tal led, avsevärda mängder med virke som var månader gammalt och mer än 80% var mörkt i färgen.
Bo var vid det här laget mycket exalterad och klättrade upp på taket till inmätningshuset, säkert 10 meter högt. Bo, den 79:e årige atleten var en aning smidigare än vi två andra 50-åringar som häpet följde lektionen i ”hur man inte lagrar virke”.
”Just in time”! – jo jag tackar jag, säger Bo.
- Här ligger virke för säkerligen 50 miljoner och om några enstaka stockar skall kunna komma ”Just in time” - så får de nog skynda sig, säger Bo sarkastiskt.
Vi förstår hans ilska och engagemang, virkesupplaget var ingen vacker syn, säkerligen hade flottat virke klarat sig bättre.
Under denna ”inspektionsresa” och utflykt i flottningens historia med Bo så fick båda jag och Umberto Olivier så mycket till livs så att vi båda var mäkta imponerade och nöjda.
Umberto Olivier återvände till Italien med så många positiva omdömen som går att få och marknadsförde naturligtvis Klarälvdalen och festivalprojektet till alla sina kontakter då han återvände, det visade sig senare vid anmälningarna till festivalen från de europeiska medlemsländerna, som bara ökade och ökade.
Planeringsarbetet
Under juni och juli månader pågick arbetet med att informera, planera och kommunicera med festivaldeltagare och deltagare i alla de evenemangen som ordnades. Det började bli allt hetare i projektet och det märktes på Bo, projektgeneralen, som varje morgon vid 7-tiden ringde och på ett myndigt militäriskt sätt informerade sig om läget, frågade med otålighet om den ekonomiska situationen, om de som lovat bidra med pengar hade hört av sig och mycket annat. Det spelade ingen roll vilken dag i veckan det var, Bo ringde om det var nödvändigt.
Republikens engagemang
Under högsommarens varma dagar märktes mer och mer att ministrar och andra privatpersoner hörde av sig och ville hjälpa till på olika sätt, det kändes att ”styrkorna började samla sig”. Man hade hört att det vid det här laget c:a 150 deltagare från 8 länder hade anmält sig till festivalen och man blir mer och mer varse, att detta är ett jättestort turistiskt projekt.
I samtal Branäsanläggningen ökar antalet gästnätter för varje dag och i början av augusti står det klart för oss att det totala antalet deltagare, inkl. servicepersonal, projektledning/värdar och speciellt inbjudna kommer att uppgå till nära 300 personer.
Att festivalen hade börjat uppmärksammats i länet fick vi bekräftelse på i juli månad då Bengt Alsterlind ringde om undrade om vi ville komma och medverka i Solsta Café och berätta om evenemanget och den tvekan var inte lång, att en månad innan festivalen få gratis reklam var mycket bra.
Tillsammans med mig åkte, Odd Mannflon från Trysil, Doris Sundholm Visa president i Republiken Dalen, President Petter i Boa med anhang och ”Flottarkören” under ledning av Kenny Ludvigsson från Älvdalssagan på Kärnåsen i mundering med västar, tovade hattar och utrustade med flottarhakar.
Under programmet fick Doris redogöra för Republiken Dalen och jag berätta om Flottnings- festivalen. Under programmet visade också Odd Mannflon hur man går på timmerstockar och jag fick prova på att gå på linan över kanalen och det gick inte bra.
Det var utmärkt tillfälle för oss att visa upp oss och festivalen blev vida uppmärksammad,
Det visade alla trevliga kontakter som vi senare fick från Sveriges alla hörn.
Bo Lundén då, var inte han med? Jo, fast lite i skymundan, anledningen var att han hade varit med i ett liknande program med Alsterlind tidigare under året och på ett generöst sätt tyckte han att vi andra skulle få möjlighet visa upp oss.
Sista mötet innan festivalen
Den 3 aug. 1993 hölls det sista projektmötet inför flottningsfestivalen, på plats i Branäs.
Alla ansvariga, funktionärer och medhjälpare för olika insatser i evenemanget var med och fick en detaljerad genomgång av arrangemangen.
De olika delarna i programmet måste klaffa för att festivalen skall bli lyckad och budgeten som då låg på c:a 700.000:- för logi och alla arrangemangskostnader, måste vara under kontroll.
Den sista genomgången av festivalprogrammet och arrangemangen:
Ansvariga resurspersoner:
Projektledningen /Gunnar – Annica – Britt-Marie.
Prickar av alla festivaldeltagare, tar betalt, har kontroll på tidplanen och bemanning, säljer festivalprodukter och skall vara tillgängliga för information och kontakterna med Branäs- anläggningen och kommunen för utrustningen vid anläggningen. m.m.
Bo Lundén är projektgeneral och festivalvärd.
Inga konkreta uppgifter annat än som värd och frontfigur för evenemanget, dock kommer Bo att fungera som guide under lördagens resa förbi Höljesdammen på väg mot de norska arrangemangen.
Petter i Boa tillsammans med egen personal har tagit på sig att ansvara för:
Personligen vara med i ”mottagningskommittén” tillsammans med Bo Lundén och tolkarna då gästerna anländer.
Öppningsanförande på fredag morgons invigning.
Kringarrangemanget vid Näsängen med servering av ”kolbullar”.
Utomhusgrillningen på fredag kväll.
Peter är den typ av människa som inte enbart ser till sig själv, därför är han naturligtvis involverad och deltar aktivt i alla typer av arrangemang som förekommer.
Bengt Gustavsson Optimistminister:
Kontaktperson för media och behjälplig koordinator för olika arrangemang, bl.a. ”spökskrivare” till Presidenten och hans välkomsttal, samt social ”underhållare” tillsammans med sin fru Anita.
Ekonomikommittén.
Det ekonomiska ansvaret lämnades till Kjell-Eric Branhammar, Doris Sundholm och Peter Larsson.
Vildmark i Värmland ansvarar för flottfärderna.
Anders Wiss med personal ansvarar för den praktiska delen av flottfärderna, medhjälpare behövs för det som händer runt omkring.
Busstransporter.
Bengt Gullberg och medhjälpare ansvarar för alla busstransporter till och från festivalen samt under festivaldagarna
Naturligtvis skulle alla involverade i festivalen få lov att hjälpa till på alla håll och kanter.
Festivalarbetet kommer att konkret sätta igång redan måndagen den 9 aug. med att projektkontoret flyttas upp till Branäsanläggningen där förberedelserna för logi och evenemanget skall ta form. Torsby kommun har lovat ställa upp med 5 personer som skall hjälpa till med tältresning och andra allehanda arbetsuppgifter.
Flottningsfestivalens början.
Det oroade oss att vädret inte var på vår sida, det var kallt, blåsigt och regnigt och utsikterna lovade ingen bättring och orosmolnen skulle hopa sig allt mer.
Väl på plats i Branäs kunde vi redan på onsdag konstatera att ledningen för anläggningen troligen hade prioriterat bort flottningsfestivalen – man hade lämnat anläggningen för att skötas av 2 flickor i receptionen och 5 man ute på fältet och detta lovade inte gott för fortsättningen.
Det skulle visa sig att det skulle bli så ”usel uppställning” från Branäsanläggningens sida som vi anade.
På torsdag eftermiddag då vi hade börjat samla ihop vår ”mottagningskommitté”, som bestod av 6 personer, för att välkomna de första gästerna, kom den första kallduschen, Branäs receptionspersonal gick hem kl.17.00 och överlämnade bara en låda med nycklar till oss.
Vi hade logifördelningen med namn så vi klarade detta rätt bra ändå
De finska bilburna gästerna anlände först av alla och var på plats redan under eftermiddagen.
Mot kvällen kom sedan bussarna med några timmars mellanrum och allt flöt mycket bra.
Det var uppgjort med restaurangen att det skulle finnas en kvällsmacka att servera då gästerna anlände från 5-tiden på torsdag eftermiddag till fram emot småtimmarna då de sista gästerna förväntades anlända. Detta fungerade utan några problem om man undantar något gäng som inte fått mat på hela dagen och ville ha något mer matnyttigt.
Den sista bussen anlände strax efter kl.02.00 – och det fungerade bra för dem också.
Kvällen framflöt med stor glädje och många nya möten och trevlig samvaro, så mycket glädje och trivsel att det kom att inverka på fredagens frukost. Restaurangens personal, med kock och handräckare hade inte slutat festa trots att gästerna lagt sig för att sova. Detta gjorde att vårt uppvaknande blev en aning chockartat.
Ingen personal, ingen frukost och 250 personer som skulle äta!
Snabbt formerades våra egna styrkor och frukosten kom att serveras, trots allt med bara 20 minuters försening, men vilket uppvaknande. Vad skulle hända härnäst? Vädret?
På något underligt, men trots allt inte så ovanligt vis, så hade väderprognoserna slagit fel, solen lyste utanför och man såg en blå himmel mellan molnen!
Kl 09.00 startade Flottningsfestivalens program.
På kort tid hade restaurangen förvandlats från frukostmatsal till invigningshall.
Petter i Boa – Bengt Gustavsson – Bo Lundén – Umberto Olivier varvade sina välkomsttal och artighetsfraser. Naturligtvis sjöng Bo en sång för åhörarna.
Efter som Landshövdingen Eliasson inte hade möjlighet att närvara så hade han skickat sin fru att officiellt öppna festivalen, en mycket bra ersättare tyckte vi alla. ”Bakom varje framgångs- rik man – står oftast en förvånad kvinna”.
Nästa programpunkt var flottfärder.
Frivilliga för flottfärden ner till Näsängen, c:a 2 timmars resa, anmälde sig till Anders Wiss för att sen ta promenaden ner till byggplatsen för flottarna och så var den 6:e Internationella Flottningsfestivalen igång.
I denna berättelse är inte programmet det mest viktiga under flottningsfestivalen, utan allt
detta som hände långt innan, något före, alldeles innan och runtomkring festivalen.
Man brukar säga ”att resan är målet värt” och det är högsta grad relevant för berättelsen.
Alla programinslag under fredag, lördag och söndag blev mycket lyckade och uppskattade och med c:a 200 deltagare och lika många i publiken blev flottningsfestivalen en succé.
Tråkigt var att Branäsanläggningen inte uppfattade detta innan festivalen startade, för bland deltagarna var det väldigt många som kom från just turistnäringen i de europeiska länderna och frågorna var många, viktiga och svåra för oss att svara på.
Vad anbelangar restaurangen och den service som vi blivit lovade, så skärpte sig de ansvariga och allt sköttes sen utan anmärkning.
Till Branäsanläggningens försvar kan tilläggas att Branäs ansvariga senare personligen kom och framförde sina ursäkter för allt det negativa som inträffade under festivaldagarna.
Sammanfattning.
Att få vara med och uppleva ett sådant intensivt och meningsfullt projekt går knappast att beskriva i ord, men det finns vissa saker som bör kommenteras och lyftas fram.
Bo Lundén – och hans seriösa och inspirerande förmåga att ta tag i denna typ av uppgift går inte nog att uppskatta, han bar fram flottningsfestivalsprojektet från första stund och vi andra följde med i vinddraget och vi landade efter c:a 1 års arbete med stolthet och med erfarenheter som inte går av för hackor.
Peter Larsson ”Petter i Boa” – med all tänkbar energi för både stort som smått, allt går att ordna. Vem var den siste att ta farväl av gästerna innan bussarna av gick? Jo Peter förståss. Dygnet runt fanns han till hands för att se till att allt fungerade och att alla hade det bra.
Doris Sundholm ”Visa presidenten”. Med hundratals ideella timmar och ekonomisk sponsring tovade Doris hattar, ordnade välkomstkorgar med små och gott i stugorna, sålde suvenirer och hade koll på ekonomin.
Lennart Norén bitr. försvarsminister. Lennart med medhjälpare och en Lustenbåt ordnade med det mesta och fanns alltid till hands för att få saker och ting att fungera. Med linekor efter båten bjöd han även gästerna på en och annan ”Lust-tur”!
Dessutom måste också nämnas den markpersonal som jobbade på Branäsanläggningen, de tog själva initiativet att arbeta gratis både natt och dag, all heder till dem.
Ekonomin och effekterna av flottningsfestivalen.
Man kunde konstatera mycket snart konstatera att vi betalade alldeles för mycket för logi och mat på Branäsanläggningen, eftersom vi inte fick den service som vi borde ha haft.
Försäljningen av reklamartiklar och souvenirer kom inte upp i de volymer som vi önskade.
Videon Flottningens historia var dyr att framställa och gav underskott i försäljningen trots att Bo senare ”tvingade” vissa personer och inrättningar att köpa in filmen.
Vad som inte går att klä med pengar, är det reklamvärde festivalen hade och det uppseende den väckte.
Hela flottningsfestivalens resultat blev ett underskott på 60.000:- c:a 10% mindre intäkter än beräknat, men detta kunde Bo och andra i Republiken Dalen senare justera genom alla de goda kontakter man hade.
Summering
Om denna typ av projekt skulle lyckas idag så krävs det något alldeles speciellt och det är:
Flottningsfestivalprojektet innehöll allt detta och lite till – under ledning av Bo Lundén.
Gunnar Hjerdt Bengtsson, idag Omvärldsminister i Republiken Klarälvdal’n, skrev detta.