När vi började forska efter Republikens födelsedatum, eller snarare när den ännu var en glimt i sin faders öga, blev det svårt att få entydiga besked från de inblandade. Inte för att vi var ute efter någon arbetsmodell för hur man startar en samhällsutveckling eller så, vi var bara nyfikna.
Vi lyckades dock inte få fram något klart besked. Vi vet att uppdelningen av norra Klarälvdalen i två storkommuner (Torsby och Hagfors) inte var särskilt populär eftersom dalen plötsligt fick en formell gräns mitt i sin nord-sydliga kommunikations- och kulturströmning. Så det bidrog säkert. Men det som vi har identifierat som själva befruktningstillfället, det magiska ögonblick då idéer och hjärnfrekvenser fann varandra i symbiotisk harmoni, inföll under en resa till Åland som anordnades av Länsstyrelsen våren 1991 för landbygdsutvecklande eldsjälar i Värmland. Ingen inblandad förnekar resan som sådan, men det är tyvärr omöjligt att få fram samstämmiga uppgifter om vad som hände i detalj. Vi vet att Peter Larsson, Gunnar Lindberg och Bertil Jonasson var med och får förmoda att de kände sig inspirerade av sjöluften samtidigt som de fick förnyade krafter av det näringsrika smörgåsbordet så att de helt enkelt bestämde sig för att utöka den mentala världskartan med en ideell Republik.
Och det är egentligen ingen dålig tes, för liksom många stora uppfinningar har kommit till av en händelse, rent av genom misstag, så verkar det som om vi även måste ge slumpen en chans i våra strävanden efter samhälleliga lösningar. När rätt kombination av personer frihjular sina hjärnor och låter visionerna växa i rätt miljö så vill det gärna bli bra. Att idén om Republiken föddes på en ålandsbåt är något av en sinkadus, Åland är ju en mycket självständig del av Finland som går sina egna vägar med stor självtillit och stolthet. Låt oss tro att sannsagan började där ...